Ofrivillig vila

Träningen har legat helt på hyllan senaste veckan då jag åkt på en rejäl förkylning. Kände mig ovanligt svag redan under träningspasset i tisdags och fick backa tillbaka och träna med lägre vikter än vad jag brukar, och i torsdags vaknade jag upp febrig, snorig och med halsont. Kul! 
 
Eftersom jag var inkallad som hundvakt i helgen var det bara att packa väskan ändå och bege mig söderut. Hundpromenader har varvats med gos i soffan, lite pluggande i den mån jag orkat, och sträck-kollande av alla Morden i Sandhamn-avsnitt (jag älskar kriminalserier, min sambo avskyr dem. Så det gäller att passa på)
Det har varit himla skönt att komma ut på promenader trots att jag inte varit frisk. Jag längtar aldrig så mycket till gymmet eller löparspåret som när jag inte får träna. I vanliga fall kan det ju vara lite motigt att ge sig iväg, och jag är något av en expert på att hitta på ursäkter för att slippa träna när motivationen tryter. Men när vilan är ofrivillig - då jäklar finns det motivation så det räcker och blir över. Hur ska en tackla detta då?
 
För mig blir det ett bra tillfälle att öva sig på att acceptera situationen som den är, inte stressa över utebliven träning, eller annat som inte hinns med när en ligger nedbäddad, och istället försöka vända dessa vilodagarna till något positivt. Förkylningen försvinner ju inte fortare för att jag stressar upp mig, snarare tvärtom! Ge kroppen den vilan den behöver, försök äta bra mat och boosta med vitaminbomber. Och, om en inte är jättesjuk - gå en långsam promenad under dygnets ljusa timmar. Det är bra med frisk luft och solljus, punkt.
 
Nu ska jag försöka följa mina egna råd och hoppas att jag snart är på banan igen!
 
 
Min träning, Vardag | | En kommentar |
Upp